femton minuter med duschstrålarna mot mitt bleka sjukansikte, femton minuter tills det domnar bort och näsan och munnen är full med vatten, extra klorerat, superfint kvalitetsvatten. jag har tur att jag kan dränka mig i så fint vatten, om jag bara hade velat, men inte idag, inte nu.

jag borde nog tycka om de ljusa sommarnätterna, som gör att man inte riktigt vet när dagen slutar och natten tar vid, men jag är mest irriterad, jag kan inte sova bort känslan i ljuset av att jag hoppades på något som förmodligen inte finns och att huden blir sådär förbannat kall mot minst lika kalla lakan. och håret trasslar sig något enormt på kalla lakan.

femton minuter med duschstrålarna mot ansiktet, det är skönt att få domna bort ibland. försvinna en nanosekund.